Anna Lundell Samuelsson är ett riktigt energiknippe som vet hur det känns när man trivs på jobbet. Hon har alltid nära till skratt och drivs av möjligheten att utvecklas i sitt yrke. En dag på fjället kan vara både vardag och semester i Annas liv.
Hur kom du till Storumans kommun?
– Min före detta pojkvän kommer från Storuman så jag flyttade hit med honom hösten 2017 för att göra min sista VFU (verksamhetsförlagda utbildning) som ämneslärare på Luspengymnasiet Storuman där jag sedan fick en tillsvidareanställning efter avslutade universitetsstudier. Våren 2019 flyttade jag och min jämthund Tyson till min hemkommun Lycksele, där jag har min nuvarande sambo, min släkt och mina vänner. Men i Storuman är jag kvar! Jag dagspendlar med buss, vilket jag inte planerar att sluta med i första taget. Det går hur bra som helst och är värt varenda minut och kilometer.
Berätta vad du gör i Storumans kommun till vardags och på fritiden.
– Jag har världens bästa jobb som lärare i idrott och hälsa på Luspengymnasiet. Där är vi som en jättestor familj och den så kallade ”Luspenandan” sitter i väggarna. Den utmärks av medmänsklighet, värme, ansvarstagande och framåtanda vilket jag känner i tillvaron ända ut i fingerspetsarna. Jag spenderar sällan min fritid i Storuman eftersom jag bor i Lycksele, men på hösten är jag i älgskogen med min hund och på våren är jag i fjällen och kör skoter.
Friluftsliv är mitt största intresse vilket gör att Luspengymnasiet som arbetsplats är ett givet val för mig. Där sover eleverna ute i vindskydd ett dygn per år, vi går en vinterfjälltur på turskidor där vi sover i egengrävda bivacker och vi fjällvandrar varje höst tillsammans. Allting inom ramen för idrottsundervisningen. Jag tänker ofta att jag måste nypa mig i armen då det känns som en dröm, att får göra det bästa man vet dagligen samt att få dela det tillsammans med mina superfina kollegor och våra fantastiska elever! Det är en ynnest.
Vad är Storumans kommun för dig?
– Att jag pendlar 20 mil tur och retur varje dag i 1.5 år hittills med inga planer på att sluta tycker jag säger sig självt hur mycket jag älskar Storuman och Luspengymnasiet. När jag promenerar mellan idrottshallarna brukar jag ofta gå och tänka att jag mår så bra här. Det är en liten ort med en enorm drivkraft i samhället. Det sociala avståndet till människor är nära. Alla känner alla. Jag känner mig delaktig och som individ finns en möjlighet att påverka samt att jag alltid, alltid, alltid känner mig välkommen. Vilka människor jag än stöter på i kommunen under alla omständigheter och utifrån alla situationer. Jag tänker att Luspengymnasiet speglar kommunen, då det är personal och elever från Storuman som genomför det dagliga fina arbetet, i samarbete med människor från andra ställen med såklart. Toppbetyg har Luspen fått gällande elevernas trivsel på skolan. Liksom Storuman får av mig.
