Veckans ambassadör är en riktig eldsjäl. Ewa Brändström har ett stort hjärta och brinner för att hjälpa andra människor. För henne är ingenting omöjligt och att se den mest utsatta lyckas med något den kämpat för är en viktig del i hennes outtröttliga engagemang och glöd.
Hur kom du till Storumans kommun?
– Året var 1989 och jag hade mött kärleken som kom från Storuman. Jag bodde i Umeå och tvekade aldrig att flytta hit. Jag är född och uppvuxen i Vindeln och flyttade till Umeå när jag började gymnasiet. Jag bodde också i Skövde en sväng och upplevde mig själv som en stadsbo med en inneboende stress och hade alltid bråttom. Jag kunde bli så irriterad på alla människor som pratade med personalen i kassan på affären och sinkande kön enligt mig, nu gör jag precis likadant själv. Det tog ett tag att få ner stressnivån men den har aldrig kommit tillbaka.
Berätta vad du gör i Storumans kommun till vardags och på fritiden.
– Jag är utbildad undersköterska och har jobbat både inom äldreomsorgen och på HVB-hem. År 1994 började jag arbeta för föreningen ”Hela människan” och min uppgift var rådgivning i alkoholfrågor, RIA. Mycket av mitt arbete vara att möta ungdomar, informera på olika sätt, göra enkätundersökningar och delta på utbildningsdagar. Jag trivdes väldigt bra då en av mina drivkrafter är att få hjälpa ungdomar.
2003 tog min yrkesbana en ny sväng och jag började på Storumans Idrottsklubb och arbetet med Storumandagarna. Det blev många nya erfarenheter och att driva en marknad har verkligen både trevliga och mindre trevliga sidor. Det trevliga vinner dock och jag är fortfarande en del i marknadens stab.
Efter marknaden och hösten 2003 fick jag av en händelse uppdraget att vara verksamhetsutvecklare på Medborgarskolan i Storuman och har varit kvar sedan dess. Medborgarskolan är också en förening som drivs för att vara ett komplement i samhället. Vi gör allt mellan himmel och jord. Det människor efterfrågar och det vi ser saknas för en lättare och mer innehållsrik vardag försöker vi ordna. Alla ska kunna vara med och bli sedda. En vän till mig brukar säga att jag ”skämmer bort storumanborna” och det gör jag mer än gärna.
2015 förlorade jag min son Samuel Ingesson. Han fick en hjärntumör redan när han var 7 år och efter operationen tappade han bland annat sväljförmågan. Under hela hans uppväxt och sedan som vuxen var jag alltid vid hans sida och det blev många och långa tider på sjukhus men också massor med aktiviteter och allt annat som hör vardagen till. Han var, tillsammans med mig, marknadsgeneral för Storumandagarna och efter ett tag blev han den alla ville prata med och jag kunde ta ett steg tillbaka med glädje.
Under en sjukhusvistelse i Umeå kom vi i kontakt med hockeylaget Björklöven och efter att ha fått träffat flera spelare, varit och tittat på match var vi båda fast i hockeyn. Björklöven och sedan Frölunda, tack vare Christian Lechtaler, idag general manager för Frölunda, blev superviktiga för Samuel och en av anledningarna till att han många gånger orkade kämpa mot sin sjukdom. För mig är hockeyn fortfarande ett jättestort intresse som jag följer både med glädje och hejar rop. Samuel fick två eviga sittplatser i Winpos Arena i Umeå och dom har jag kvar.
Vad är Storumans kommun för dig?
– Här finns en social gemenskap som är helt fantastisk. Vi gör saker tillsammans. Vi delar både glädje och sorg. Jag har förlorat både min livskamrat och son men jag har aldrig känt mig ensam. Storuman är också en vacker plats som blev extra tydligt för mig när jag följde programmet Storuman Forever som sändes för några år sedan. Det är bara att konstatera att vi bor vansinnigt fint här!