Veckans ambassadör är en inflyttare som hunnit bli en hemvändare och en stark profil i vår kommun. Harald Kristiansen blir sällan sysslolös och ser gärna till att det händer saker.
Hur kom du till Storumans kommun?
2004 satt jag i en datasal på universitetet i Madrid och sökte på olika lärarjobb i Norge. En svensk kompis sa till mig att söka jobb i Sverige också och det gjorde jag. Två arbetsintervjuer blev jag inbjuden till, en i Ludvika och en med Kaarina Åström, dåvarande rektor, på Röbroskolan. Pappa hade berättat för mig att Storuman, som vi ibland passerade på våra Sverige-semestrar, var lika stort som Harstad, 25 000 invånare, där jag kommer ifrån. När jag kom hit för intervju tänkte jag, här skulle jag aldrig kunna bo. Men jag hade ändå kört 80 mil så jag checkade in på hotell Toppen, fick en god natts sömn och gick på intervjun dagen efter. Jag vart mycket imponerad över hur fräsch skolan var här i Storuman i förhållande till Norge, att det fanns skollunch, nya möbler och teknisk utrustning. Jag fick jobbet och tänkte att jag provar väl.
Berätta vad du gör i Storumans kommun till vardags och på fritiden.
I grunden är jag lärare, men de senaste 5-6 åren har jag jobbat med olika projekt inom skolan för att försöka utveckla hur vi tar emot barn från andra länder i skolan på bästa sätt. Jag jobbar också deltid på Lärcentrum med vuxna som ska lära sig svenska.
På fritiden försöker jag vara så mycket jag kan i min och min sambos stuga i Boxan tillsammans med våra två hundar, Paddy och Chewbacca.
Jag har ganska många fritidsprojekt på gång och då är jag glad att det finns en stadig klippa på hemmaplan, Malin, som styr upp när jag är i farten med annat. Jag är väldigt aktiv inom fotbollen och brinner för att Storuman ska få ett aktivt fotbollserbjudande för alla, från små barn till pensionärer. Jag är också fotbollsutvecklare och tränarutbildare för Västerbottens fotbollsförbund, projektledare på multiarenan i Storuman och sitter i 4-5 olika styrelser både inom näringslivet och föreningslivet. Under Coronatiden har jag klättrat lite på väggarna så jag och min kompis, Ulrik Dahlgren, startade upp Storuman-TV. Jag startade också upp ett fredagsquiz, digitalt via Zoom. Det har blivit en återkommande tradition och vi har nu kört varje fredag i snart 60 veckor. Jag ser fram emot den dagen vi kan samlas runt ett bord, antingen för att spela kort, quiza, äta god mat tillsammans eller bara surra om livet. Malin har sina föräldrar på Åland och jag har min mamma kvar i Harstad, typ Lofoten, och vi ser väldigt mycket framemot den dagen vi kan få komma och träffa de igen.
Vad är Storumans kommun för dig?
Storumans Kommun är hem, helt enkelt. Jag har försökt flytta, först till Umeå 2006, sen fick jag ett erbjudande om att vara fotbollstränare på heltid på Stord utanför Bergen i Norge. Oavsett om jag var i Umeå, Stord, på Åland hos svärföräldrarna eller hemma i Harstad hos min mamma och mina barndomskompisar är det alltid någonting som drar i mig om att komma hem till Storuman. Jag brukar säga till folk som frågar varför jag bor här att i Storuman har jag nyckeln till allt förutom Systembolaget. Om jag behöver hjälp med någonting, någon att prata med, eller egentligen vad som helst, så vet jag att det finns människor som ställer upp och hjälper, därför vill jag också vara en som hjälper tillbaks med det lilla jag kan bidra med. Jag tror på att om vi som bor här engagerar oss i varandra och det samhället vi bor i så har Storuman alla förutsättningar att bli en ännu mer fantastisk kommun för oss alla.
Bygger monteringshall i Forsvik