Denna vecka får vi få träffa en kvinna som har gjort en lång resa innan slutdestinationen blev Storuman. Hon är en av många som varit tvungen att fly sitt hemland och börja om på nytt. Weyni Zeregabir ser möjligheterna i livets utmaningar och har ofta ett leende på sina läppar.
Hur kom du till Storumans kommun?
– Jag är född och uppvuxen i Eritrea. Jag träffade min man där, jag arbetade först i klädaffär sedan startade jag en restaurang där jag och min syster jobbade. Vi fick två barn och när det tredje barnet var på väg blev vi tvungna att fly landet, barnen och jag. Vi kom först till Boden där vi blev kvar ett år och sedan gick resan vidare till Storuman i augusti 2013.
Berätta vad du gör i Storuman till vardags och på fritiden?
– Vår yngsta dotter var sex månader när vi flyttade till Storuman och efter jag varit föräldraledig med henne började jag läsa på SFI. Jag fick komma ut på praktik som jag gjorde på Hotell Luspen i tre månader, sen blev det arbete på Restaurang 3:an under två år. Jag började också jobba extra som lokalvårdare på Fastighets AB Umluspen under tiden och efter något år som timvikarie fick jag en tillsvidareanställning där 2019.
Min fritid ägnar jag till största del åt våra barn som nu är 15, 13 och 8 år gamla. Jag har också många vänner här och vi har en förening, vi som kommer från Eritrea, där vi träffas vid högtider och andra festliga tillfällen. Nu ser ju allt annorlunda ut på grund av coronan och vi ser framemot när vi kan börja ordna saker igen. Jag har också fått många svenska vänner sedan jag flyttade till Storuman.
Det är lätt att träffa nya människor genom barnens skolgång och fritidsaktiviteter. Vår son som är 15 år spelar basket och fotboll och dottern som är 13 år spelar volleyboll. Vi har också så mycket kontakt vi kan med vår släkt som är kvar i Eritrea. Tyvärr vet vi inte var min man och barnens pappa finns men vi har kontakt med hans bror som också blir en stor trygghet för våra barn. Jag har nio syskon och sju av de har kommit till Europa. En bror bor i Sverige. Vi längtar verkligen tills vi kan träffas alla igen.
Vad är Storumans kommun för dig?
– Jag brukar säga att Storuman är mitt andra land. Detta är platsen jag kunde andas ut på efter vår flykt från Eritrea. Här är en trygg plats för våra barn att växa upp på och de trivs fantastiskt bra. De säger till mig att vi aldrig får flytta härifrån.
