Att ha möjlighet att påverka sin vardag året runt är en dröm för många. Nu ska vi få träffa en familj som genom hårt arbete och mycket vilja har en sådan vardag. I kommunens mellanbygd bor och verkar Angela och Petter Karlsson. Tillsammans är dom ett fantastiskt team som verkligen försöker gräva där dom står.
Hur kom du till Storumans kommun?
–Jag är född och uppvuxen i Slussfors. När grundskolan var färdig fortsatte jag på Naturvetenskaplig linje på gymnasiet, men kände att det inte var helt rätt för mig. Jag hade ett sabbatsår från skolan och jobbade på gården här i Slussfors, som pappa då ägde. Efter det uppehållet gick jag tre år på Forslunda Naturbruksgymnasium i Umeå med inriktning Djur och Lantbruk. Jag är riktigt hemmakär och åkte hem varje helg under utbildningen. Efter utbildningen blev det gården med mjölkkor och jag började utveckla mitt intresse för slädhundar, berättar Petter.
–Jag är född och uppvuxen på landet utanför Örebro, vi hade inga djur men levde nära naturen på många sätt. Under några år var jag uppe på påskläger i Slussfors och det var genom det jag och Petter träffades. 2004 bestämde jag mig för att lämna Örebro och flytta till Slussfors, berättar Angela.
Berätta vad ni gör i Storumans kommun till vardags och på fritiden.
– Vi bor på gården som har gått i arv i flera generationer i min släkt, säger Petter. Fram till 2016 var det mjölkkor som gällde och då hade vi runt 30 stycken. Idag har vi djur för köttproduktion och vi är uppe på 138 stycken. Förutom det har vi mellan 50 och 60 slädhundar, Alaskan husies, som jag tävlar med samt att vi bedriver turistverksamhet med hundspannsturer, fortsätter Petter.
–Jag har verkligen fått lära mig mycket sen jag flyttade hit, berättar Angela. Det har varit mycket kring gården och även jag har utbildat mig i Djur och Lantbruk. Hundspannsturer satsar vi mer storskaligt på sen 2014 och det tar mycket av vår tid samtidigt som det är otroligt roligt. Det har gått bra och det är i huvudsak utländska gäster som besöker oss. Jag är också alltid med när Petter tävlar och sköter det praktiska och administrativa runt honom, fortsätter Angela.
–Ja, där kompletterar vi verkligen varandra bra, fyller Petter i, tack vare Angela kan jag fokusera till hundra procent på tävlingen och hundarna.
–Att ha alla dessa hundar tränade och klara alla sysslor på gården samt hundspannsturerna på vintern, kräver fler händer än våra, berättar Angela. Som mest har vi haft sju anställda men just nu är vi nere på tre. Pandemin är ju såklart en orsak men även att vi har tittat över hur vi vill driva verksamheten och vad som blir lönsamt i längden, säger Angela.
–Att driva jordbruk i vår del av kommunen kan ha sina utmaningar och vi får bruka mark på långa avstånd för att få ihop foder som ska räcka hela året till djuren, berättar Petter. Under sommaren förflyttar vi dom cirka tolv kilometer och på den sträckan måste vi över E12 två gånger. Det skulle nog aldrig gå om vi bodde där det finns fler bostäder och människor. Det som också gör att arbetet känns lättare är att så många runt om i vår kommun blir glada när vi kommer och använder marken, istället för att den bara växer igen, fortsätter Petter.
–Fritiden och arbetet går som hand i hand för oss, säger Angela. Våra tre barn finns med oss i mycket av det vi gör och vår minsta som är tre år är väl den som är ivrigast på att följa med i släden bakom hundarna. Jag är också aktiv i Adventkyrkan i Slussfors, avslutar Angela.
Vad är Storumans kommun för er?
– För oss är detta det bästa stället vi kan leva på för att få leva det liv vi vill. Vi har naturen nära, vi har fina människor omkring oss. Vi har vinter på riktigt, det är vackert och fridfullt. Vi har bra internet, det finns en fantastisk trygghet och alla känner alla. Avstånden kan tyckas långa, när vi tittar på antal mil, men utan trängsel går det fort och i slutändan känns allt nära.
Avstånden kan tyckas långa, när vi tittar på antal mil, men utan trängsel går det fort och i slutändan känns allt nära.
Ida Lindberg